Robinsson, Tallinn 2009, lag 311/414

Snart börjar semestern; vi åker hem ifrån Tallinn och har hela helgen på oss att rehabilitera.
Denna sex dagars långa resa i fjärran öst har varit ansträngande både psykiskt och fysiskt. Vi har krängt påse efter påse med chips och ätit gudomliga middagar (med soppa som favorit) men trots detta har hungern varit ständigt närvarande. Förbränningen tycks öka vid aktiv hjärnkapacitet och under vår vistelse i Tallinn har vi använt mer av vår hjärna än under hela Natur A-kursen. (Då fattar ni hur sjukt mycket det är.) Det har inte bara varit lärorikt på alla våra studiebesök, utan vi har även haft tillfälle att studera sociala förhållanden bland våra klasskamrater. Det hela kan liknas vid ett avsnitt av Robinsson och man har kunnat se vissa personlighetsförändringar bland deltagarna i Sp2a. Ungefär 18 timmar har vi spenderat med varandra per dag och då har man haft många tillfällen att lära känna och studera varandra från alla håll och kanter. Tuve till exempel, har enligt mina studier (Meggie) visat sig vara ännu mer vild än vad som var beräknat. Vi har umgatts i vatt och torrt, alla tider pa dygnet, och ni kanske sjalva har en erfarenhet av daligt morgonhumor och kritiska stresstillstand.
Man maste dock papeka att de goda stunderna har overtraffat de daliga, och efter att ha kakat fyllda chokladflingor sa har aven den mest dystra personen skinit upp som en sol. Det ar med tunga steg vi imorgon vid tiotiden lamnar Tallinn bakom oss. Imorgon kvall nar man gar och lagger sig sa kommer en ensamhet och tomhet uppenbara sig. Jag, Meggie, kommer personligen sakna de standiga kamperna mellan Nita, Pranvera och Yili som jag har beskadat varje vaken timme. Det aterstar helt enkelt att se hur lang tid det tar innan resvaskan ar borta fran golvet och kladerna ar i tvatten. Det lar droja lange innan allt ar som vanligt igen.
Vi vill aven skicka en halsning till var kara livsmedelaffar Rimi, som har funnits dar for oss i vatt och torrt och mattat alla vara behov. Utan dig hade vi varit chanslosa och resan hade blivit en pina. Tack for allt!
Tuve & Meggie
P.S Elle jag har en jakla brannande smarta efter den vunna armbrytningsmatchen. Tank pa det folk, bryt aldrig arm med kalla muskler och varmt kaffe hjalper tydligen inte. //Tuve.